måndag 28 januari 2019

TV-serie: Sharp objects (2018)

Titel: Sharp objects
Originaltitel: Sharp objects
Genre: Thriller
Skapad av: Marti Noxon
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Amy Adams, Patricia Clarkson, Chris Messina, Eliza Scanlen, Matt Craven
Premiär: 2018-07-08
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 55 min
Såg den på HBO december 2018-januari 2019





Handling
På sin chefs begäran beger sig Chicagojournalisten Camille Preaker till sin hemstad Wind Gap i Missouri, för att rapportera om fallet Natalie Wood, en tioårig flicka som är spårlöst försvunnen. Året innan kidnappades nioåriga Ann Nash under liknande omständigheter och hittades kort därefter mördad.

Camille har inte satt sin fot i hemstaden på åtta år och bävar inför att återse sin mor Adora. Relationen har alltid varit ansträngd och Camille inser snart att ingenting har förändrats; Adora håller henne på avstånd så som hon alltid gjort, samtidigt som hon verkar närmast besatt av att ta hand om Camilles trettonåriga halvsyster Amma, en bedårande men också manipulativ flicka som på ett märkligt sätt håller hela den lilla staden i sitt grepp.

Camille börjar intervjua de försvunna flickornas anhöriga, men i takt med att pusselbitarna faller på plats tycks sökandet efter sanningen på ett oroväckande sätt leda henne tillbaka till den egna familjen, till ett sårigt förflutet som nu till slut hunnit ikapp henne.

Min kommentar
När jag såg att Sharp objects visades på HBO så blev jag väldigt sugen på att se den. För nästan exakt fyra år sedan läste jag boken och även om den inte passade mig riktigt (den var på tok för sjuk för mig, låter konstigt, men det är sant) så var den ändå bra skriven. Jag tänkte att TV-serien kanske skulle passa mig bättre.

I vissa avseenden så är TV-serien bättre, som att jag inte alls får samma hopplösa, totalt becksvarta känsla. Det känns helt enkelt inte lika utflippat och människorna känns nedtonade. Vilket kan vara svårt att tro för den som inte har läst boken. På andra sätt så är boken bättre. Något som jag är fullkomligt allergisk mot när det handlar om TV är sådana där snabba klipp, som man nästan får epileptiska anfall av. Här vimlar det av snabba, korta inklippta tillbakablickar. Det är helt omöjligt att hinna uppfatta när och vem som visas i dem. Är det en tillbakablick eller något som Camille ser i sina deliriumanfall? De gör mig nästan vansinnig och jag är nära att ge upp.

Det stora problemet är nog ändå att det blir för utdraget. Karaktären Camille etableras på bara några minuter, efter första avsnittet har man allt klart för sig om hennes uppväxt och hur trasig hon är. Ändå får vi genomlida scen efter scen som visar samma sak. Det blir helt enkelt tjatigt. Och jag kan inte låta bli att fundera över hur Camille är skapt för att ha lyckats skära sig (skriva ord med något vasst) mitt på ryggen. Det känns omöjligt.

Jag tycker ändå de har lyckats bra med adaptionen, stämningen i den där otäcka lilla byn i amerikanska södern är klockrent återskapad. Det är varmt, skitigt och inte ett dugg rumsrent. TV-serien får samma betyg som boken.



TV Time har serien 9,32 i genomsnitt.
IMDb har serien 8,2 i genomsnitt (beräknat på 35 729 betyg).
Jag ger den 3,5.
Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

8 kommentarer:

  1. Gillade boken och är nyfiken på att se den som film.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte TV-serien funkade lika bra som boken i alla fall :) Det bästa var ändå att det inte var riktigt så fullständigt hopplöst som i boken.

      Radera
  2. Jag gillade både boken och serien mycket!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag höll på att bli tokig på alla tillbakablickarna som flimrade förbi. Jag visste aldrig om de var delirium, tillbakablickar till Camilles barndom eller om de var lösryckta minnen från gårdagens fylla.

      Radera
  3. Jag började kolla på serien men blev inte helt förtjust och tröttnade efter ett tag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var tvungen att titta till slutet. Det var ju ändå bara åtta avsnitt :)

      Radera
  4. Jag har bara sett teveserien, och håller med dig i allt du skriver om den. Jag blev nästan uttråkad faktiskt, men ville ju veta hur det skulle gå och visst, stämningen var ödesmättad, men mycket annat drog ned intrycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tappade fokus många gånger, det var så väldigt mycket upprepningar och det rörde sig liksom inte framåt. Boken är väldigt mycket mörkare, tycker jag.

      Radera